Fortsätt till huvudinnehåll

Rebellerna

Hej Dagbok.

Jag lämnade dig på tråden gällande mötet med rebellerna.

 

När jag träffade rebellerna, så stelnade jag till. Jag var inte den enda som stelna till och man kunde se i deras öga "jäklar, nu har vi blivit påkomna nu är det ute för oss". Jag lyckades samla mig och kom ihåg ilskan jag kände tidigare, så jag bara gick förbi dem och ut genom dörren dem hade brutit sig igenom. Dem fick en chock att jag varken sa något eller gjorde något utan gick bara förbi. Dörren var uppenbart uppbruten och ett gäng till synes okända människor stod utan några märkes kostymer och klänningar som de flesta eliterna använde. En i gruppen tog sig samman och gick efter mig, inte för att jag brydde mig allt jag kunde tänka på var att ännu en gång har min "familj" brytt sig mer om sig själva och hur "osjälviska" dem var som tog in mig. Det var ett liv som sagan om askungen men jag fick gå på balen och sysslorna gjordes av tjänstefolket. 

 

Han ropade efter mig flera gånger man jag hörde ingenting till slut tog han tag i min arm vilket väckte mig från mina tankar. Han frågade vart jag var på väg och om jag hade en telefon som han ville att jag skulle ge honom. Jag undrade varför han ville telefonen och varför jag var tvungen att berätta för honom vart jag var på väg, jag visste inte ens det själv. Istället ställde jag frågan:

        - Varför är det din ensak vart jag ska gå. I det huset ni har precis brutit er in, bor jag i. Borde inte jag fråga er vad ni gör här. Om ni var gäster hade nog huvudentrén varit lättare att ta sig in. 

Sedan slet jag mig loss och fortsatte gå. Det var i den stunden jag var glad att jag hade en cocktailklänning så jag kunde smita in senare på kvällen utan att min adoptiva mamma hade märkt att jag hade vart ut. Killen från rebellgruppen tog tag i min arm igen och denna gång drog han lite för hårt i armen, sedan tog han tag i min andra arm. Denna gång var hans ansiktsuttryck allvarlig. 

        - Bor du verkligen här? Tror du verkligen att du är i ett läge att gå iväg. Du tillhör eliten, dem med falsk status som bygger på falsk historia och trampar ner oss som ger er pengar! Vi som har knappt mat för dagen!

Falsk status? Falsk historia? Vad pratar han om, trodde jag att jag sa i huvudet men hans blick sa något annat.

 

M


Labels:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Beslutet

Hej Dagbok, Vad gör du? Du känner inte honom! Tänk om han lurar dig med en historia, för att kidnappa mig. Tankarna for runt i huvudet, han hade trotts allt brutit sig in i mitt hus eller mina adoptivföräldrars hus om man ska vara exakt. Trotts paniken som byggde upp sekund efter sekund. Gjorde jag det ologiska beslutet att ta hans hand och se den så kallade "sanningen". Jag vet inte hur länge vi gick det kändes som en evighet men det var högst troligt bara ett par minuters promenad, innan jag fick syn på murarna som separerade eliten med de personerna med låg social status. Jag borde ha gripits av panik till vad vi gjorde där, jag kände till den mörka delen av samhället men valde att vända bort blicken. Trotts att jag inte var född in i min adoptiv familjen så hade dem trotts sina själviska anledningar givit mig ett hem där jag fick mat så jag blev mätt, kläder som både passade och var rena och möjligheten till att gå i en av regionens bästa skola. Den möjligen hade ja...
Skicka en kommentar
Läs mer

Falsk Historia

Hej  igen Dagbok. Jag vet att jag lämnade dig i en cliffhanger, om den falska historien. Men jag kände att det började bli väldigt mycket längre än var jag har skrivit tidigare. Mitt ansiktsuttryck av förvirring, irriterade honom som om det jag sa något konstigt. Som du vet i tidigare inlägg så har jag koll på historian och jag gick i skolan. Vilket gjorde mig förvirrad för jag var stolt över historian om hur militären friade oss från tyrann, detta gjorde honom bara irriterad. Jag vet inte om det var att jag var förvirrad eller han som var så pass irriterad men han släppte greppet om mina armar och det enda jag kunde tänka var. När jag insåg detta drog jag bort mina armar från honom innan han insåg att han hade släppt det hårda greppet. Men jag ville inte där ifrån längre utan att tänka så började jag ifråga sätta honom och hur han kunde säga att det vi visste om historien var falskt. Han bara titta på mig och sa.      - Det du vet om historian är en mörklä...
Skicka en kommentar
Läs mer

Första inlägget

Kära Dagbok, Mitt namn är Ariel, jag är en ärkeängel (känd för människorna som  ”Guds lejoninna”. Ängeln för miljö, djur och natur). Men för 10'000 år sedan lämnade jag trädgården Eden för att utforska människor riket där jag blev kvar fram tills 200 år sedan. Den senaste återfödelsen (och det är mitt nuvarande liv) är mitt namn Melody Angelic. När jag lämnade trädgården så blev jag lurad av en människa som ledde till att jag förlora mina minnen som Ariel och efter det så levde jag som en magiker [*1]. Sedan dess har jag återfötts en del gånger och vid varje födelse har jag fötts i olika universum och dimensioner   För 500 år sedan föddes jag i en dimension där det var militären som styrde de den kontinenten jag bodde i. Kontinenten består av flera distrikt och i varje distrikt består av tre samhällsklasser. Dem med pengar (eliten klassen) och dem utan pengar (låg klassen) och de som är i en militär. Det var rena diktaturen men dem som märkte av det var dem som inte ...
Skicka en kommentar
Läs mer