Hej igen Dagbok.
Jag vet att jag lämnade dig i en
cliffhanger, om den falska historien. Men jag kände att det började bli väldigt
mycket längre än var jag har skrivit tidigare.
Mitt ansiktsuttryck av förvirring,
irriterade honom som om det jag sa något konstigt. Som du vet i tidigare inlägg
så har jag koll på historian och jag gick i skolan. Vilket gjorde mig förvirrad
för jag var stolt över historian om hur militären friade oss från tyrann, detta
gjorde honom bara irriterad. Jag vet inte om det var att jag var förvirrad eller
han som var så pass irriterad men han släppte greppet om mina armar och
det enda jag kunde tänka var. När jag insåg detta drog jag bort mina armar från
honom innan han insåg att han hade släppt det hårda greppet. Men jag ville inte
där ifrån längre utan att tänka så började jag ifråga sätta honom och hur han
kunde säga att det vi visste om historien var falskt. Han bara titta på mig och
sa.
- Det du vet om
historian är en mörkläggning för att militärens ledare skulle få makten. Det du
förmodligen lärde i skolan var att kungafamiljen älskade att tortera och
utförde folkmord. När dåvarande högsta rankade fick nog med att skicka sina soldater.
Så han bestämde sig för att ta saken i sina händer och avsätta och offentligt
avrätta den tidigare familjen.
Jag bara nickade. För vad är falskt, han
bekräftade precis att de jag har lärt mig i skolan fast han berättade det som
om en konspiratör men i det han sa här näst förändrade mitt liv.
- I den sanna
historien så var er hjälte en person som ville ha makt och för att få makt så
beordrade han sina soldater i kungens namn att utföra alla hemskheter. Kungen i
verkligheten ville att hans folk skulle vara lyckliga. Och då menar jag ALLA varelser
som levde och fortfarande lever. För människor är inte dem enda varelserna som
lever. Kungafamiljen hade en hemlighet. Alla inom kungafamiljen var magiker
[*1], som skyddade monster som vi människor kallar dem.
Det började dra i mina mungipor och att
hålla inne skrattet när han började prata om monster och magi blev svårare och
svårare. Han märkte detta och slutade prata och istället ställde frågan.
- Vad sägs om att följa med så
visar vi dig istället. Vad säger du?
Samtidigt som han ställde frågan till mig
så räckte han fram handen. Jag tänkte inte utan min hand drogs till hans och
precis innan jag tog hans hand så började oron snurra runt i huvudet.
M
Kommentarer
Skicka en kommentar